Boendestödet i Gävleborg - framgångsfaktorer och utvecklingsområden

En ny rapport från FoU Välfärd Region Gävleborg belyser boendestödet i länet.

Boendestöd blev en etablerad kommunal insats i samband med Psykiatrireformen 1995. Avsikten var att ge praktiskt och socialt stöd i den dagliga livsföringen, för att underlätta för personer med psykisk funktionsnedsättning att leva utanför institutionerna och bli en del av samhället.

Denna rapport redovisar en studie som genomförts på uppdrag av socialcheferna i Gävleborgs län. Studien syftade till att ge en bild av kunskapsläget nationellt samt identifiera utmaningar och framgångsfaktorer i arbetet med boendestöd i länets kommuner.

Resultatredovisningen bygger på intervjuer med samtliga tio chefer för boendestödet samt ett urval av tre handläggare av boendestöd och tre representanter för brukar-/anhörigföreningar. Resultaten visar att i enlighet med utvecklingen i landet som helhet har antalet brukare med boendestöd ökat och nya målgrupper, särskilt yngre personer med neuropsykiatriska funktionshinder, har tillkommit.

En rehabiliterande ansats, där boendestödsinsatserna förväntas vara tillfälliga och syftar till att brukaren ska nå självständighet och oberoende av stöd, var framträdande i de intervjuade chefernas och handläggarnas beskrivningar. Tränande och motiverande insatser vid hushållssysslor som städning och tvätt sågs som centrala. Även de intervjuade brukarrepresentanterna betonade att ökad självständighet är ett viktigt syfte med boendestöd, men dessa hade inte en lika tydlig förväntan på att behovet av stöd ska upphöra helt. De framhöll att psykisk sjukdom ofta innebär stora svängningar i måendet, där man i perioder kan klara sig helt utan stöd men där sannolikheten är ganska stor att man behöver det på nytt. Ur brukarrepresentanternas perspektiv innebär brukarnas skiftande behov, funktionsnedsättningar och sjukdomsinsikt att boendestödet ibland behöver ha en habiliterande ansats. Det kan innefatta att boendestödjaren på eget initiativ tar ett ”helhetsgrepp” om hushållsuppgifterna och även utför uppgifter ”åt”, inte bara ”med” brukaren. Så kan oreda i hemmet, misär och ytterligare försämrat mående förebyggas. 

Resultaten pekar vidare på vissa skillnader mellan kommunerna i synen på boendestödets sociala betydelse och i brukarnas möjligheter att få påverka vilken boendestödjare som kommer. Några av cheferna såg fördelar med att brukarna får besök av flera olika boendestödjare, och motiverade det med att det blir mindre sårbart och mindre risk för arbetsmiljöproblem för personalen. Andra betonade betydelsen av att brukaren får välja sin kontaktperson bland personalen, och att kontaktpersonen gör så många som möjligt av besöken hos en brukare. Ur de intervjuade brukarrepresentanternas perspektiv är möjligheten att få påverka vilken/vilka boendestödjare som kommer hem till en mycket viktig.

Samtliga informanter betonade vikten av att biståndsbesluten om boendestöd är så öppna som möjligt. Att utreda behovet av boendestöd beskrevs, precis som själva utförandet, handla mycket om att bygga en förtroendefull relation och jobba motiverande. Möjligheterna att på ett flexibelt sätt anpassa val av veckodagar och besökens längd efter brukarens behov och önskemål framstod överlag som goda. Däremot skulle det vara önskvärt att flexibiliteten vad gäller själva innehållet i boendestödet ökar och att omfattningen av stöd i högre grad kan anpassas efter svängningar i brukarens mående.

Rapporten är skriven av Karin Tillberg Mattsson.

Läs rapporten

Publicerad 2019-03-29

Webbansvarig: Märit Malmberg Nord